Vila i frid min ängel.
Guylian
val.f 1990
e:Granit u:Phyllis
Monaco-Hurricane xx
Min och Guylians resa började den 29/1-2009. Jag var endast 8 år och hade nyligen fått börja på Kiruna Ridklubbs ridskola. Jag minns så väl hur glad jag var över att få rida på ridskolans hästar varje onsdag. Varje vecka kom jag hem glad från ridlektionerna och berättade för mina föräldrar vad jag lärt mig under dagen och de kunde inte låta bli att skratta åt min sprudlande lycka.
Under terminens gång fäste jag mig vid en av ridskolans B-ponnyer, han hette Lille Grå och var en envis rackare. jag fick bli skötare åt honom på måndagar och jag tog hand om honom så väl jag kunde. Men drömmen om att få ta hand om de fina privathästarna fanns alltid i baktanken.
Det var en helt vanlig måndag i januari som jag minns som om det vore igår. Jag var som vanligt i stallet för att ta hand om "Lillen". Jag hade inget att göra så jag bestämde mig för att smörja hans träns. Dock han jag inte så långt. Just när jag satt mig för att börja kommer en kvinna in i sadelkammaren och frågar mig:
-Hej, visst är det du som är Stina? Jag tänkte fråga dig om du ville börja sköta min nya häst, Guylian?
Jag blev nog helt paff. Vem i hela världen ville ha mig som skötare åt sin privathäst? Jag höll på att koka över av glädje och mitt svar blev såklart JA! Så det var bara att lägga undan "Lillens" träns för att hälsa på min nya vän Guylian.
Guylians ägare berättade att han hade kommit till Kiruna för endast tre dagar sedan, så han var nyinflyttad i stallet. Han var från början från Skellefteå och han var även hennes första häst då hon sökte en riktig läromästare med mycket livserfarenhet. Man kan verkligen säga att han levde upp till förväntningarna då han var så lugn och snäll mot allt och alla.
Nåväl, direkt jag hade hälsat på honom fick jag borsta och pyssla om honom och jag kan säga att han verkligen stärkte mitt självförtroende,han var så himla snäll och nosade så försiktigt på mig då han förstod att jag inte hade så mycket kunskap eller var speciellt erfaren av stora hästar eller hästar i allmänhet egenteligen. När min pappa kom för att hämta mig den dagen fick han leta en bra stund. Han letade utnför "Lillen", i sadelkammaren, överallt och tillslut hittade han mig vid Guylians box med hans ägare. Jag var himla glad och frågade med en gång om jag fick börja sköta om honom och min pappa kunde inte säga annat än "ja" när han såg mitt breda leénde, och jag tror att pappa också gilllade "G" lika mycket som jag redan från första början.
Vårterminen 2009 ängnades mest åt att lära känna Guylian och komma in i skötarrutinerna. Jag fick även lära mig mycket om hästhantering. Jag lärde mig om att bl.a. olika sorters hästmat hur man skulle blanda dem och hur mycket, om den skulle blötläggas osv osv.
Jag skötte Guylian de dagar som passade mig och fick hjälp av hans ägare med de sakerna jag inte kunde göra själv. Jag fick lära mig att linda benlindor eftersom Guylian var 18 år och blodcirkulationen i hans ben var inte den bästa pga av hans ålder , så för att undvika onödiga svullnader hade han benlindor, till att börja med, på båda bakbenen under nätterna. Jag som inte alls var van vid att linda ben kunde stå i flera timmar för att linda ett ben. Jag trodde på allavar att han skulle dö om lindan kom för högt/lågt, haha.
PS. Vill ge en stor eloge åt min vän Johanna som ställade upp och hjälpte mig att linda benen på G, fastän det tog sisådär 1 1/2h!
Kan tilläggas att jag hade VÄLDIGT svårt att täcka Guylian på helgerna, speciellet med hans tunga vintertäcke!
Så kom den efterlängtade sommaren och ett långt sommarlov. Detta innebar ju att G åkte på sommarbete och lämnade efter sig ett tomrum även fast han bara var borta i några veckor. Under hela sommaren saknade jag honom enormt mycket, så då och då smsmade jag hans ägare och fick en update om läget.
Fick även en del mms, när de hade släppt hästarna på betet. Under betet fann G sin livs kärlek. Ett sto vid namn Lucky Lucy. De gick i samma hage, och G hade tydligen sprugit efter henne hela betet och blivit ganska tunn.
I Augusti kom G äntligen hem. Han hade blivit väldigt smal så vi var tvungen att byta foder. Så han åt stora hinkar lusern, havre och betfor, nästan hela hösten åt han emorma mängder foder. Det blev väldigt tungt att bära kan jag säga, men vad gör man inte för sin prins.
Under hösten fick jag även någon bestämd dag då jag tog hand om honom men om jag inte minns fel skötte jag om honom nästan varje dag iaf.
Hösten bara for förbi innan jag visste ordet av det och vinterns kalla kyla la sig som ett täcke över oss. G mådde tip-top och julen kom såsmoningom. Vid detta laget hade G börjat känna igen mig och ibland när jag kom för att klappa eller hämta in honom från hagen gnäggade han. Varje gång det inträffade nästan grät jag av lycka!
Våren, sommaren och hösten 2010 hände det inte så mycket mer än att jag och G fick bättre kontakt och blev betydligt tightare med varandra.Tyvärr ärG en riktig klumpeduns så titt som tätt gjorde han illa sig i hagen och ibland hade han längre vilopauser då han inte reds överhuvudtaget. Jag fick rida G ganska ofta, när han inte hade sina sår vill säga. Jag fick även börja ta in honom själv från hagen. (Jag gjorde inte det innan eftersom jag var så liten och han var så stor.)
Julen 2010 drabbades g tyvärr av lymfangit på höger bak. Jag minns att det var på juldagen, jag hämtade in honom från hagen och jag blev helt chockad när jag senare visiterade hans ben. Han hade MINST 8 sår på ena bakbenet. Han var riktigt svullen. Så det var bara att lägga om så gott det gick, men vi visste redan att det var infekterat och dagen därpå såg man inte vart kotan slutade på benet.
Så varje morgon på hela jullovet pallrade jag mig ut i kylan med G för att promenera så hans svullnader inte skulle bli värre. På eftermiddagen promenerade jag också och rengjorde och la om hans ben så gott jag kunde.
Våren 2011 fick jag börja galoppera på Guylian och ta ridlektioner för hans ägare. Jag fick även longera honom och lära mig skänkelvikning osv. Jag var i stallet nästintill varj dag. Jag tog hand om honom till 99% nästan. Jag ville inte ens gå och leka med mina vänner på lekland, utan jag ville vara med min prins och borsta på honom, göra rent åt honom och ge honom mat.
G tävlade även någon klubbtävling med en annan duktig ryttare än hans ägare. Då var jag tävingskötare, han kom på en andra plats duktiga G!
Sommaren var an på samma ställe som tidigare. På hösten 2011 hände det däremot grejor. Jag fick följa med när G skulle iväg och tävla i Dundret. Han tävlade LA, msv har jag för mig! et var roligt och lärorikt att vara med1 Förberedelserna innan var också roliga, jag fick packa och ta ansvar för att han var fin innan och att allt var på sin plats.
På den tiden skötte Lowa fonzie Twist som också var där och tävlade. Vi gick ut och ledde hästarna minns jag, vi gick vilse och var ute i mer än 2h! Eftersom vi var ute så länge blev det varmt väder och solen sken minns jag, så promenaden slutade med att täckena hästarna hade på sig, bar jag & lowa den sista biten så hästarna inte skulle bli för varma. Tänk, nu två år efter vi var tävlingsskötare åt våra älskade sköthästar är vi där själv och tävlar med andra hästar. Tänk var tiden går fort och vad mycket vi lärt oss!
Under julen 2011 fick jag äran att julpynta helt själv åt Guylian detta år, då hade han även fått en ny box i den "nya" delen av stallet. Eftersom att de byggde ut med 6 boxar fick han en mindre box då hans gamla var tvungen att tilldelas en större häst som inte kunde ha en mindre box.
På stallets luciashow var G luciahäst!
På våren började jag att rida ut Guylian själv med sällskap av andra förstås.
Vi fortsatte våran resa och vår relation blev allt starkare.
En helt vanlig söndag hade jag och Guylians ägare morgonjouren i stallet. När jag skulle ge mat åt G märkte jag att något inte stämde. Han var inte alls sig själv. Snart ropade jag på hans ägare som märkte detsamma.
Senare på dagen drog vi slutsatsen när han började att lägga sig ned. Han hade kolik, neej! Jag såg hur han led, han la sig ner och jag satte mig brevid honom han hade huvudet i min famn, och såg upp på mig och hans ögon sa:
Hjälp mig!
Jag promenerade med honom 10 min sen fick han vila 5 osv. så höll jag på hela dagen tills veterinären kom. Han fick lite olja och dropp, jag satt med honom när han fick droppet i flera timmar och bara myste! Senare på kvällen kom magen igång och han mådde prima ballerina!
Efter allt detta gick G omkull i hagen och slog huvudet i en stolpe, klant! Så han fick ett extrahuvud på hans kind, hihi.
i maj kom ett besked som en kniv i ryggen. Guylian skulle åka på tidigt sommarbete redan i början på maj/slutet på april. En unghäst skulle stå på guylians plats istället för honom. Den skulle ridas in till treårstestet, jag var helt förkrossad i flera veckor. Men jag smälte det och G skulle ju i princip få gå på lösdrift med hästkompisar, bättre kan han ju inte få det!
Så under tiden han var borta fick jag en massa fina bilder på han och hans bästis casper! Under sommaren åkte jag även till honom för att hälsa på.
När G kom hem tog jag hand om honom mer än någonsin, jag hade honom i princip helt för mig själv flera veckor, jag red, skötte och fixade åt honom. Jag testade att rida barbacka och mer krävande dressyrpass.
G var även luciahäst under denna luciashow också! För det är ju den snyggaste som skall synas, inte sant?
Vi hade även lite förmys innan showen!
Våren 2012 red jag ut G väldigt mycket och så, han blev även halt under en period tyvärr men det berodde nog bara på stelhet.
Innan sommaren om jag minns rätt så startade vi våran första klubbtävling. Vi körde en dressyr LC:2 där vi red ihop 63%, som resulterade i en 2:a placering och det är och var min livs lyckligaste dag! Glädjen var obeskrivlig! Tävla med min fina prins var det bästa jag gjort och är nog det bästa jag gjort.
,
På sommaren åkte jag ner och bodde under 2 veckor där G stod på bete. Där nere red jag honom och skötte honom varje dag! Jag pallrade mig upp kl:6 varje morgon för att släppa ut G och hans vän Ture.
Mitt i sommaren släppte vi de på bete när gräset var som gr önast och himlen var som blåast. Jag gick varje morgon 3km med G brevid mig till beteshagen och det var nog mer än uppskattat från hans sida. På kvällen när jag kom för att hämta hem honom+Ture kom de galopperandes och gnäggade för full hals, sötnosarna!
Nåväl, sommaren gick fort som vanligt. Jag började ju 7:an och skolan tog allt mer tid, tyvärr stoppade det för mig och G en del, men jag tillbringade all min lediga tid med honom.
På julen red jag honom i luciatåget, vi var stjärngossar. Först var G rädd för mig när jag skulle sitta upp eftersom jag hade struten på mitt huvud. Men när G fick ha den på sig blev han kolugn igen!
En del av min Julafton tillbringade jag hos dig, myste och gav dig julklappar.
Sedan fick ju G bli friserad av mig Sara och Maija och jag passade på att fixa iordning hans ben så de blev vita och fina, visst blev han ändå snygg?
Nu under våren har inte G varit igång så mycket pga ålder. Jag har iaf fått pröva på att tömköra honom. Har bara tömkört två islandshästar tidigare så detta var lite nytt i allmänhet för mig.
En dag när jag var lite halvt stressad och kom ner till stallet för att släppa ut G var hans öga helt uppsvällt. Det visade sig att han hade rispor på hornhinnan och fick ögondroppar och metacam av veterinären som han skulle äta i en vecka..Han gillade inte mig och Maija efter att vi lagt ögondroppar på honom i en vecka. Han rent ut sagt hatade oss!
Han gick även med flughuva i 2veckor, order från veterinären. Lyckligtvis tog det inte så mycket på honom, han blev bra långt innan sommaren och skrittades trots sitt öga utan att han hade ont eller tog skada av det.
Jag kommer ihåg när G väl var igång, då red jag och viktoria ut på långa, roliga och snabba kvällsritter. En fredag kväll var vi ute i nästan 2h och kom hem när stallet höll på att stänga, men den ritten var såå mysig och G njöt verkligen när han fått springa med en kompis för en gångs skull det såg man på hela honom. då prövade vi att hoppa lite terräng en stock i vatten! Gud vad G tyckte det var roligt han överhoppade sig som attan! . Han fick han raca med Bralle Igenom skogen på hans vilkor eller försöka att springa ikapp honom! Då kände man livsglädjen i G, äntligen!
Nu den sista tiden har vi bara varit tillsammans fotat, ryktat och betat i flera timmar varje dag. När jag hämtade dig från hagen gnäggade du och kom alltid fram till mig. När jag stod i stallgången och pratade hade du alltid dtt huvud i mina armar.
Hur kunde 4 & 1/2 år bara försvinna? Men tiden går fort när man har roligt antar jag? Det känns hemskt att stå här ensam utan dig veta att vi tagit ett sista farväl från varandra, att du vandrat vidare och aldrig kommer att komma tillbaka.... Jag hoppas av hela mitt hjärta att du är lycklig och frisk där du är nu, på de evigt gröna ängarna. Jag hoppas du får träffa Lucy, Zera, Casper och Ture nu, jag vet att du saknat dem!
En dag kanske jag kan skratta åt alla minnen vi har istället för att gråta, alla tokiga saker vi gjort tillsammans. Men idag är det svårt.
Vila i frid min stjärna, förevigt älskad, förevigt saknad.
Vila i frid min stjärna, förevigt älskad, förevigt saknad.
"För varje slag mitt hjärta slår, hoppas jag att du förstår. Att varje slag det slår det slår för dig. Tack för att du fanns för mig. Du lärde mig att le åt allt svårt och du stod vid min sida när livet var hårt."
Guylian *19/5-1990 +25/6-2013
Tack för allt min prins, sov i ro
"Never I gonna find someone like you"
Kommentarer
Trackback
